onsdag 2 februari 2011

Att bli gammal är ingenting för tvättlappar!

 

 Regisören och författaren Doris Dörri har sagt det vid en intervju, när det gällde att bli gammal. tvättlappar = fegisar. Egentligen är jag jättedåligt att citera, men eftersom hon har pratat ur mitt hjärta, sitter det även efter flera år fast i mitt huvud.
Jag håller fullständig med att det behövs mycket mod att bli gammal/ att vara gammal. När jag handlar med alla pensionerer kan jag bli rörd, vilka kämpare det finns. Och så är det en folkgrupp som är stor men inte finns, de är inte alls målgruppen för industrin och reklamen.
Alla vill bli gammal men ingen vill vara gammal.
Ibland får jag en känsla av panik, rätten att få stanna hemma även att man är gammal. Låter ju så fantastisk bra. Men att det innebär att de gamla människor är hemma och deras höjdpunkt i livet är att hemtjänsten kollar in 1 eller några gånger per dag? Att när jag är gammal att jag ska sköter om: elda med ved, skotta, åka bil för att handla... det kan jag inte tänka mig. Jag har träffat många söta gamlingar som känner sig inte längre trygg hemma, som gärna vill bo på ett äldreboende/servishus..., men det finns inga platser....

Min dröm är ju en flergenerationshus. Ett hus eller boplats där alla generationer är beredda att hjälpa varandra. Gamlingar kan vakta barn, hjälper med läxor, hjälper med deras erfarenhet. De unga handlar, ser efter gamlingar. Bryr sig om varandra, fira fest tillsammans.... hoppas att det blir vår framtid


  Sedan tycker jag att vi (jag menar samhället allmänt) är för mycket EGO-fixerad. Allt handlar bara om LILLA JAG. och vi fallar jämnt och ständig i fällan av media att man ska vara ung- vacker och sexy. och köper flera tiglar med antirynkorcreme...

Men ser hon inte vacker ut??

Bild: Caritas.de

Inga kommentarer: