Det blev inte Höga Kustenleden...

Ja, ni har läst rätt, som jag tidigare har berättat var min man inte riktig 100 övertygad att gå med mig HELA Höga Kustenleden. Och när han i tisdags såg att det bara fanns sol på väderkartan i Jämtlandsfjällen så kunde han inte annat än att övertyga mig att det här var rätt tidpunkt för mig att lära känna fjällen! Och så rätt han hade!
I onsdags kom vi iväg - från oss tar det ungefär 3 timmar till fjällen- och efter packning och resan, var vi klockan 18.00 vid Storulvånsfjällstuga redo att gå Jåmtlandstriangeln.
Jag var lite nervös innan, och i bilen sa jag till mannen: Ingen bråk, alla anstränger sig! Mest bara för mig själv, ärlig talat! Och jag måste säga att det har fungerat otrolig bra! Jag var även lite osäker om jag kunde släppa alla oroliga tanker om dotterns flytt och ingen bostad...., att jag kunde njuta trots att vi har ett problem hemma! Och jag kunde det, släppa alla olösta problem (som sagt de väntar ju på oss tills vi kommer hem)

De första stegarna kändes faktiskt som dem värsta. Första 5 minuterna tänkte jag oj oj oj, vad ska det här bli för någonting. Men med varje steg blev det bättre och bättre. Efter 8 km stannade vi då var klockan kring 21.00. Vi såg en härlig solnedgång. Vi åt currychicken ur en påse och jag skrev daganteckningar.

Dagen efter hade vi 8 km kvar till Sylarnasfjällstuga, det gick jättefort att komma dit och vi väntade tills middagssolen inte brann så stark längre och sedan begav vi oss därifrån vidare till Blåhammarefjällstuga.
Vid Sylarnasfjällstuga fanns det en våg utanför, min ryggsäck vägde 11 kg och makens 19 kg (han hade tältet) Vädret har varit helt fantastiskt! Solen sken hela tiden och det gick en lätt vind. Och utsikten! Trots att det var många som hade samma idé som vi så kändes det ändå att vi var ensam on tour. Efter ytterligare 10km sökte vi en rastplats och den hittade vi vid en fin bäck. Och där kändes det att det var många som hade samma idé, efter att vi hade ställt upp tältet, så kom det ett äldre par och placerade sig precis brevid oss och hon sade högt vad jag tänkte: Herregud då  är man i fjällen och så kan man inte tälta ensam
men ja så var det och det här paret har varit helt otrolig dock efter 18 km på en dagstur, så kände jag mig himlanöjd.

Vi hade köpt fina vanderskor  i våras, som vi hann gå i innan, så vi slapp blåsorna på fötterna, som jag verkligen är tacksam för, mygg fanns det bara lite, tack vare det varma vädret, och de få som kom på kvällerna, de tyckte inte om Autan och lät oss vara i fred.

Dag 3 hade vi bara 9 km att gå, vi hade förbeställt middag på Blåhammarfjällstation, vi valde gå bara 9km eftersom det fanns en ganska brant stycke som sträckte sig över några kilometer. Trots drickpauser och viloraster var vi vid Blåhammaren kring kl. 12.00. På kvällen kl. 18.00 kunde vi äta 3 rätters-middag! Mycket tid kvar alltså för att avkoppla och vilken känsla det är att gå utan ryggsäck! Helt fascinerande. Middagen var jättetrevlig vi satt precis brevid ett tysk par och ett äldre par som hade träffats för 25 år sedan där i fjällen och firade nu med den här vandringen sitt förhållande, så himlafina de var. Pearl berättade om hennes företag och att hon gav cirkulationsmassage, som verkligen låter spännande.

Dagen 4 sista dag, 12km tillbaka till Storulvånsfjällstuga, lättast att gå, om man nu tycker att neråt är lättare. Jag tycker faktiskt tvärtom, och solen brann och lite skugga så vi behövde några pauser efter 4 timmar var vi tillbaka i civilisationen.

Jag känner mig så himlastolt, att vi (jag) klarade det utan gnäll, att jag utmanade min lata-jag att GÅ 47km med en ryggsäck, att jag SOV på en "dålig" äggpaketliknande isomatta i tält.  Och naturen så underbar vacker, vilka intryck jag bär i mig! Så kul! Dock ska jag inte göra det på vintern med skidorna, nej, jag känner mina begränsningar! (Då får maken säga vad han vill ;) ) och nästa år då går vi kanske  Höga Kustenleden.